hur kan nåt så nära vara så långt bort?

sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig vara med om det..


åter i göteborg efter en helg nere i skåne.
så underbart att få träffa alla igen. när jag träffade rebecka och fick krama henne kändes allt så bra. och att träffa jossan, lilian, malin, henke, ivan, pelle, emil, martin och alla. jättejättebra! vi har suttit uppe om kvällarna och spelat poker, pratat, skrattat och bara haft det mysigt..
känns så fel att ha dom så långt borta. fan.

jag vet inte om jag var redo för att flytta. har ingen nära vän här men som tur är har jag lärt känna endel i klassen som har potential att bli det. känns som om jag har hjärtat i hallsberg och lite på ett annat ställe också. jag vet inte, det kanske är såhär det känns att bli vuxen? vet i sjutton om jag gillar det alltså..

det här är höstens sämsta söndag, helt klart.
jag har gjort två fruktansvärt dåliga sm-lopp i helgen och jag funderar starkt på att lägga ner det här med orientering. fast det skulle aldrig funka det heller.. det vet jag,

sen var det trevligt att träffa han igen. det var ett tag sen sist. på ett sätt är mycket förändras men ändå inte. jag kände mig fortfarande likadan innerst inne men det är så mycket som har hänt sen dess.

var ska man göra av sina känslor?




jag känner efter om det här är att vara fri, om det här är ett liv med nån mening i.
Trackback
RSS 2.0