kvällen före.
jag har massa grejer att fixa. men jag fastnar med annat. min externa hårddisk bland annat. skulle bara leta på en gammal grej men så hittar jag massa annat så nu sitter jag här och är helt nostalgisk. låtar som är världens bästa men som man på nåt sätt lite har glömt bort att dom finns. låtar som man lyssnade jättemycket på under en viss period, ett visst tillfälle. det räcker med att bara höra introt i låten så är man tillbaks i tankarna.
en sån låt är under månen med lars winnerbäck. det var i ettan på gymnasiet. det var vinter och slask ute och jag hade åkt med mamma till skolan vilket innebar att jag fick gå hem. en promenad på cirka 20-30min. det var alltid lika bittert när man var tvungen att gå hem och man ångrade sig att man inte hade cyklat på morgonen. att det var blött, kallt, blåste motvind och man skull upp för hela långängsbacken gjorde inget bättre. men när jag gick hem lyssnade jag på min minidisc. under den perioden lyssnade jag massor på lars winnerbäck. det var nog i princip bara han, håkan hellström, kent och broder daniel som spelades. och det här är en låt som får mig att just tänka på den tiden. alléskolan, min klass, svenskaläxor, jobbiga matteprov, marcus herbingers naturkunskapslektioner, betygstress, orienteringsträningarna, extrajobbet på ica, mamma som tjatar på mig att jag ska gå och lägga mig. och att jag ska gå upp. och att jag måste äta frukost.
jag gillade den här låten väldigt mycket. jag har alltid tyckt om fina ord. långa svåra ord. och om meningar som säger så mycket med så få ord. och att skriva. om allt möjligt. just att det är mycket enklare att förklara hur man känner och vad man vill i skrift. att det hade varit så enkelt om jag kunde få skriva det jag kände och det jag funderade på. den är fylld med svåra meningar, korta fraser som jag tyckte sa så mycket. även om jag alldeles säkert inte visste innebörden av alla ord. ändå tyckte jag att låten sa allt så bra.
som det här:
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
fast inga toner kan förklara hur jag mår
jag saknar gymnasietiden. fast jag skulle inte vilja tillbaka dit heller. det var tre helt underbara år som på många sätt gjorde att jag är den jag är idag. och att jag gör det jag gör idag och vart jag är på väg.
imorgonkväll går tåget till hem till hallsberg. det ska bli väldigt skönt att komma tillbaka till den tryggheten en vecka. och att komma bort från göteborgs konstanta regn och blåst. men innan tåget går ska jag jobba åtta timmar så det är bäst jag sover nu.
Kommentarer
Trackback
