för en tid som bara går och aldrig kommer igen

senaste dagarna har allt varit väldigt upp och ner. på väldigt många sätt.
besked hit och besked dit. roliga, fina och sorgliga och jobbiga.

i måndags fick jag finbesök från västkusten. cajsa anlände till stockholm. fint att ha henne hos mig. det har varit tre dagar av ältande. vi har ältat allt i våra liv. om och om igen. tre dagars ältande med cajsa var välbehövligt. sen har vi ätit, druckit kaffe och promenerat på söder. men i tisdags kväll samlade vi ihop oss och gick ut en sväng. även det kändes välbehövligt när vi så småningom kom iväg..

igårkväll tog jag tåget till hallsberg. ett antagligen sista hej då. ett jobbigt avsked till en person som haft en stor plats i mitt liv och som funnits i hela min uppväxt. det är vid sådana här tillfällen man verkligen inser hur mycket familjen betyder.
är framme i stockholm igen om 20 minuter. ska till jobbet direkt när jag kommit fram. skönt att få tänka på något annat. och ikväll har vi spelkväll på jobbet. blir roligt. nu är det knappt två månader kvar på riksdagen och jag börjar redan tycka det ska bli jobbigt att lämna. sist vi hade spelkväll kom jag förresten sist. det ska jag inte göra ikväll.


en elegi för alla sorger 
den här hösten handla om

för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
två ögonpar i tomhet 
från september till advent

en elegi för alla vägar 
som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0