liza - och det lilla livet

jag har träningsvärk. och idag har tänkt en massa. tänkt och tänkt och tänk. jag vet inte riktigt på vad. mest på framtiden och att jag vill göra så himla mycket. det är sorgligt att jag inte kommer hinna göra allt jag så gärna skulle vilja göra. att ett liv är för kort.

när jag var riktigt liten ville jag bli astronaut. jag är fortfarande duktig på planeter och solsystem och sånt. men jag var inte så gammal när jag insåg att det där med matte och fysik inte riktigt var min grej. jag var bra på att skriva texter och plugga in all fakta man behövde för att få högsta betyg på samhällsproven. sen kunde jag alla huvudstäder i europa. men det var ungefär det kände jag. det var alltid lite så att de som var bäst på matte var dom som var smartast, i alla fall på högstadiet. då var jag inte alls särskilt smart.

på gymnasiet hände något. jag slapp läsa sådant jag varken tyckte var särskilt roligt eller förstod utan jag blev bara bättre på det jag tyckte var roligt. och så var det under hela gymnasiet. det gick bättre och bättre och jag slutade skolan med tanken att jag nog ändå var rätt smart. jag hade bra betyg och massor av möjligheter.

när jag skulle söka till universitetet visste jag att jag ville bo i göteborg. så ja, jag sökte utbildning efter stad kan man säga. i alla fall lite. mitt intresse för att skriva i kombination med intresse för samhällsfrågor och miljö gjorde att en utbildning som gjorde mig till statsvetare med miljöpolitisk inriktning kändes helt rätt.

jag kom in, flyttade till göteborg och började plugga. och inget blev riktigt som jag trodde. jag trodde det skulle vara ensamt i en helt ny stor stad men det dröjde inte länge innan jag träffade de finaste vänner man kan tänka sig. och vi har hängt ihop sen dess och de är en stor del till att jag är den jag är idag. däremot började utbildningen med en termin av miljövetenskap och jag var direkt tillbaka på högstadiet igen. självförtroendet sjönk i takt med alla olika kväveföreningar vi var tvungna att lära oss. det gick inte alls så bra på min första tenta och jag var nästan beredd att hoppa av. men det gjorde jag inte.

när terminen slut och jag hade klarat av den (även om det kändes som det var med livet som insats) så var det dags för statsvetenskap. en termin full av aha-upplevelser och massa massa ny kunskap. och jag fick skriva. tentor om politiska filosofer och debattartiklar om nya grundlagar. och det var roligt. och jag kände mig lite smart igen.

all riktig miljövetenskap var i princip avklarad på den där första terminen och utbildningen blev bara mer och mer min grej. massa statsvetenskap och nån kurs i miljöjuridik och miljöpolitik. även om jag är glad för att jag tog mig igenom den där första terminen och lärde mig massa nyttiga saker var det en dålig start. nu har jag gått fyra år av fem och tar min masterexamen i statsvetenskap om ett år. nu känns det som jag kan klara av nästan vad som helst. inte bara för att jag lärt mig en massa sakkunskap utan för att jag insett att man klarar av nästan allt. man behöver bara träna lite på att ta sig igenom saker man inte tror man klarar av. fast framförallt handlar det om att få göra det man tycker är roligt och känner att man är bra på. då kommer självförtroendet. och även hur kört i botten det är går det alltid att bygga upp det igen! alltid. 

du läser inte en utbildning bara för att bli kvalificerad till ett jobb utan också för att lära dig utföra uppgifter du inte trodde du skulle klara, att vara orädd inför utmaningar och för att förstå att du kan precis lika bra som alla andra. livet i stort handlar så mycket om det också egentligen. jag önskar att fler kunde inse det. att fler vågade.

jag blir lite stressad över att jag snart läst i fem år på universitetet. och det är med största sannolikhet den enda utbildning jag kommer läsa under mitt liv. men sen så inser jag hur dumt det är att tänka så. jag är snart 24 år och alldeles snart en statsvetare. och samhällsanalytiker. herregud, det finns ju tusen spännande saker jag kan göra med mitt liv av det! och jag är bra på det jag gör och det är väldigt väldigt roligt och jag ser fram emot alla spännande jobb jag kommer ha i framtiden. jag har ju redan nu börjat mitt yrkesliv lite i smyg med en projektanställning i valrörelsen åt några av sveriges coolaste och inflytelserika politiker. sjukt läskigt. det är nu det börjar.