liza - och det lilla livet

intensiv onsdag. är nu hemma och hämtar andan och äter. har hittils idag hunnit med jobb och sen fika med elina som var på besök i stan. elina lärde jag känna i new york då hon delade lägenhet med anna-lotta som jag hälsade på. sen gick jag på ett lunchpass på gymmet tillsammans med linnéa. orkade knappt in i duschen sen och bävar lite inför hur min kropp kommer kännas imorn.

ska snart ta vagnen och möta upp linnéa och gå på nåt slags event. hoppas på en trevlig kväll. ikväll kommer jag förhoppningsvis somna gott.

söndag kväll. utanför blåser stormen berit nästan bort hela majorna och göteborg. men precis här där jag är, just nu, är det alldeles alldeles lugnt och fridfullt. är nyduschad och sitter och dricker en kopp av mitt favorit-te och lyssnar på den här låten: Jennie Abrahamson – Hole in you. trotsade dock stormen och ovädret en stund i eftermiddags och var på adventsglögg hos erika. fint, förutom att jag höll på att blåsa ner i göta älv (okej, en liten överdrift) både på vägen dit och hem.

jag har haft en väldigt skön helg och känner mig nu ganska laddad för ännu en veckas arbete som biträdande forskare. den här hösten har gjort så mycket med mig. allt har hänt på en gång samtidigt som jag känner mig lugnare och lyckligare än på väldigt längre. 2011 har varit ett helvetesår men ungefär samtidigt som hösten började dra in över göteborg så började saker och ting vända och som det ser ut nu kommer det här året sluta som ett av de bästa på länge. tänk om jag hade vetat det i vintras och under den tidiga våren. jag hade inte trott på det, inte ens lite. jag har gått från att känt mig minst och svagast i världen och aldrig tro att jag skulle kunna bli mig själv igen till att nu känna mig stark och tillfreds. men, det har varit en lång resa och jag har velat ge upp många gånger.

den andra november tog jag min masterexamen i statsvetenskap. fem långa långa långa år av studier var slut. jag är så sjukt nöjd att jag klarade det. jag har aldrig i mitt liv känt en sådan lättnad. det är fortfarande lite overkligt, jag förlikar mig fortfarande med att jag är en student. det jag kan är att skriva skriva skriva och läsa, analysera och problematisera i oändlighet. men, jag är så glad över att alla dessa helger och kvällar på skolan är slut. men nu är jag istället en arbetande tjästeman som ska använda alla mina kunskaper på riktigt. det är lite som att börja om från början, fast mycket mycket roligare. ett steg jag verkligen var redo att ta.

det här med uppsats går just nu inte så bra. jag har liksom kört fast och dagarna till inlämningsdatum kommer allt närmare. snart bara två veckor kvar. jag vet inte om jag kommer hinna i tid. men jag vill ju inget hellre! just nu har jag lite svårt att veta hur mycket jag ska slita för att eventuellt hinna klart. vet inte om jag orkar dag och natt i lite drygt två veckor till. livet blir liksom inte så roligt genom att ha det så. en ständig stress, ångest och oförmåga att koppla av och känna att det finns viktigare saker i livet än att hinna klart med sin uppsats i tid. åh, jag vet inte alls just nu. jag önskar att någon kunde berätta för mig precis hur jag ska tänka och lägga upp det för att lösa det här på bästa sätt.

handledningen gick okej. men det är SÅ MYCKET ATT GÖRA. ska sitta med uppsatsen hela helgen och ja, i princip konstant fram tills inlämning. suck. känns faktiskt rätt så segt.

MEN dagen har varit bra trots allt. detta tack vare fint frukosthäng med karro. sen vid lunch gav hon mig ett super-pepp-samtal som liksom bara hon kan göra. alltså, på riktigt hade den här uppsatsprocessen varit fruktansvärd utan henne. sen åkte jag hem och försökte vila hjärnan en stund. gick sådär. men sen så var det dags att inleda helgen på riktigt tillsammans med linnéa och detta genom ett spinningpass! efteråt kändes allt lite lättare och jag har sedan spenderat resten av kvällen med popcorn, te och tv. precis vad jag behövde. nu är jag nästan laddad för en heldag på skolan imorn.

två fina ting (som inte alls har med helvetesuppsatsen att göra)