så nära får ingen gå

jag visste det. jag visste att den här dagen skulle komma.
fan fan fan fan!

jag hatar mig själv. jag kommer aldrig kunna hålla fast vid nåt som är värt att hålla fast vid. eller det är ingen som är värd något som kommer kunna hålla fast vid mig.. kanske.

jag klarar inte av osäkerheten. jävla kontrollbehov. jag vet inte om jag klarar att stå utanför, att inte veta. dom här klumparna i magen blir större och större. antalet tårar med..

ivan kommer snart hit och ska kolla läget och hur jag har det. bra det, så jag får skärpa mig och tänka på nåt annat.

att lyssna på kent hjälper inte. inte BD heller. det brukar det göra.. men nu sitter det onda för långt inne.



nej. just nu finns det inget ljus.



22:21

vad skulle jag göra utan elin? och vad skulle jag göra utan erika?


egentligen är inget annorlunda, men jag har insett att det finns så mycket mer än kärlek. som vänskap, den för inte med sig en massa tvivel, klumpar i magen och tårar. iallafall inte på samma sätt..


erika är en av de klokaste jag vet

"Ibland mår man bara dåligt av att gå och vänta på vissa personer eller händelser. Men som egentligen är obetydliga. Drömmen om det lyckliga livet som bara gör en olyckligare."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0