lucka ett: berätta om dig själv

lucka nummer ett i kalendern är att berätta om sig själv. jag misstänker att stor del av mina bloggläsare har rätt bra koll på vem jag är. men här kommer ett försök till någon slags sammanfattning. en blandning av stort och smått.

med mina 25 år har jag ganska så nyss tagit min masterexamen i statsvetenskap här på göteborgs universitet. fem långa år av studier är slut och jag har nu börjat jobba som biträdande forskare på statsvetenskapliga institutionen. jag vet egentligen inte hur jag hamnade här och vilka val längs vägen som gjort att jag är där jag är i dag. men det jag vet är att det känns helt rätt. allt det här känner jag att ni som redan läser min blogg vet vid det här laget. så nu ska jag försöka fokusera lite på vem jag är och inte vad jag gör om dagarna. inser nu i skrivandets stund att detta är skitsvårt. det skulle ju kunna räcka med att exempelivs berätta att jag är en storstadsmänniska, älskar politik men vill aldrig bli politiker och att det vackraste jag vet är indiepopmusik med sorgliga kärlekstexter. men det känns lite ytligt och jag behöver nog tänka till. so here we go.



jag är väldigt envis och tävlingsinriktad. två egenskaper som dels är väldigt positiva och som tagit mig där jag är idag, men som också förstör för mig. jag är väldigt ambitiös och har höga krav på mig själv och även fast jag hela tiden jobbar för att inte ha det så är det en så stark del av vem jag är så jag får väl helt enkelt lära mig att leva med det. jag får ofta höra att mitt stjärntecken beskriver mig bra och att jag är en typisk jungfru. det skulle isåfall innebära att jag är pedantisk, plikttrogen, kritisk, har ett sinne för detaljer & är väldigt organiserad. kan nog hålla med om allt ovanstående. det låter dock som jag genom dessa egenskaper är en extremt tråkig människa, men det skulle jag faktiskt inte säga att jag är. jag är väldigt bra på att uppskatta både vardagen och människorna i min omgivning. jag är en sån som tycker man ska säga bra saker om andra till dom istället för att bara tänka det och hålla det för sig själv. jag tycker om att göra andra människor glada och få dom att må bra. även om jag inte ser mig själv som en jättebra lyssnare så är jag desto bättre på att få folk att öppna sig för mig och känna förtroende. jag är bra på att ge råd, uppmuntra och vägleda. men att bara lyssna är tyvärr inte min grej. jag vill vara delaktig. detta har nog att göra med mitt extremt dåliga tålamod. har svårt för långsamma saker och att inte kunna styra själv när saker och ting ska börja och ta slut. det stressar mig. jag uppskattar vardag mer än fest, gillar inte så jättemycket att resa och söker inte den typen av äventyr i mitt liv. inte alls. jag ser ljust på min framtid och oroar mig inte så mycket. jag vet att jag kommer hamna där jag vill tillslut men jag är beredd att kämpa hårt.

till motsats (eller komplement) till vad som står här ovan så är jag väldigt spontan, prestigelös, pratar ofta innan jag tänker och uppskattar (och skapar ofta) vardagsdramatik. jag är en obotlig känslomänniska som kan känna allt på en och samma gång och det kan gå fort upp och ner. jag kan känna saker väldigt lätt och kan bli tårögd bara av en fin låt eller att se ett gammalt par i mataffären. jag är inte rädd för att göra sånt som skrämmer mig lite vilket har inneburit att jag fått provat på många olika spännande saker, blivit trygg i mig själv och tagit mig framåt.  

jag tror att jag är lätt att lära känna. är ganska öppen, glad och charmig. men det är ganska få som jag släpper in på riktigt. trots att jag är naiv och tror gott om de flesta människor så tycker jag det är läskigt att lämna ut sig själv. öppna och visa upp det enda man faktiskt har - sig själv. jag har väldigt många vänner och ett stort nätverk och jag anstränger mig för att vårda de vänner jag har och de nya jag skaffar mig. de är något av de viktigaste man har och jag tappar sällan kontakten med någon jag bryr mig om. trots detta är jag ganska mycket en ensamvarg. tycker nästan mer om att vara själv än att vara med andra och känner sällan ett behov av att umgås. jag trivs bra med mig själv och är nog ett typiskt ensambarn. har dålig fantasi och kan exempelvis aldrig leka med barn.. jag vet inte hur man gör? jag är också lite dålig på att vara trevlig och rolig när jag inte vill. har jag ingen lust så har jag inte och jag kan ibland dömma folk för snabbt och uppfattas som både lite hård och kall. men det är nog bara till en början. och jag försöker bli en varmare människa försöka förstå andras situation och tankar lite mer och inte ha så höga krav på min omgivning (och mig själv).

 

Trackback
RSS 2.0