liza - och det lilla livet

ja, nu är den här igen. uppsatsångesten. och den är enorm och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den. när jag skrev min kandidatuppstats våren 2009 var hela mitt liv som en bergochdalbana och hur jag mådde och vilket humör jag var på en dag bestämdes helt av hur det gick med uppsatsen. jag orkar inte riktigt med detta igen. men fram till inlämning 26 oktober så är det uppsatsen som kommer styra mitt välmående. jag hoppas kunna lämna in då och därigenom ta min efterlängtade masterexamen i statsvetenskap. fem års långa år av studier vill ha ett slut. helst gärna precis just nu. idag har jag ägnat dagen åt att freaka ur ett antal gånger över min teoridel som jag inte alls får ihop. igår var det lite samma sak. var så arg att jag på spårvagnen hem höll på att få raseriutbrott när två kvinnor skulle släpa på varsin TOM barnvagn mitt i rusningstrafiken på en överfull spårvagn. inte okej. det var inte heller okej att det kom på två enorma jättehundar på vagnen och blockerade utgången.

jag hoppas att jag slipper samma incident idag, för humöret är än lite sämre idag än igår tyvärr. jag har förresten numer skaffat mig en nära kontakt inom västtrafik så jag har dagen till ära beställt spårvagnar fria från både hundar och barnvagnar. nu tar jag dock snart helg. ett ärende på stan, en fika med två av mina favoriter och sedan hem och diska, städa och dö en smula. härliga fredag.

(nästa inlägg ska jag försöka vara lite mer pepp, jag lovar.)