liza - och det lilla livet

mitt riktiga musikintresse kom när jag var 13-14 år och började fastna för vissa låtar som spelades på ztv. jag började lyssna på p3 och hittade hem i den svenska popmusiken. sedan dess har jag varit fast. jag har konsumerat så sjukt mycket musik genom åren och har många gånger tänkt att vissa låtar & textrader förklarat hur jag känt och tänkt mer än något annat.  

 

när jag lyssnar på låtar kan jag ofta minnas precis hur jag kände senast jag lyssnade mycket på den. vart jag befann mig, vad det var för årstid, hur lycklig jag var. jag är glad av vetskapen att jag nog förmodligen alltid kommer känna såhär och genom detta kunna minnas och återuppleva känslor jag annars aldrig kommit ihåg. 

 

jag har alltid gjort mycket låtlistor, mest åt mig själv såklart men även åt andra. bränt otaliga cd-skivor på pc:n hemma i hallsberg, gjort ultimata blandningar på min minidisc under gymnasiet osv. nu sker dock de mesta låtlistorna på spotify. jag har ett stort, fint och lite komplext system för min sortering av listor på spotify. jag har så himla många listor nämligen. de är sorterade på allt möjligt, men den säkraste sorteringen för att ta sig tillbaka är såklart års-sorteringen. 

 

jag har haft en liten nostaligtripp på kontoret idag och här kommer lite smakprov. klicka på texten över bilden om ni vill komma till hela listan.

 

början på 2010

jag bodde i stockholm, var 23 år och hade precis avslutat min praktik på riksdagen. var lite vilsen och vemodigt på väg tillbaka till gbg och spenderade min sista tid i sthlm i vasastan med anna-lotta, på mitt stammisfik hemma på mariaberget och funderade så hemskt mycket på framtiden.

 

var tillbaka i göteborg och majorna. våren höll precis på att gå över i sommar och jag hade läst mina första kurser på mastern i statsvetenskap. fick ett jobb på riksdagen under valrörelsen och det var en sommar i nästan konstant eufori. jobbade hemskt mycket och var nästan aldrig ledig men jag hade så kul och njöt av varje sekund. minns att jag satt på ett x2000 påväg hem från stockholm när jag hade fått jobbet. det var en av de första dagarna i juni, hade precis fått sommarlov och jag tänkte att det inte går att bli lyckligare än såhär. älskade sommaren 2010. 

 

hösten 2010 började med att jag avslutade mitt jobb i riksdagen och att det var val den tredje söndagen i september. jag var ganska arg och besviken på att det inte gick som jag hoppats och allt kändes ganska kallt och uppgivet. däremot läste jag svåra masterkurser i skolan och pluggade mer än jag någonsin gjort. det gick väldigt bra minns jag, men jag hade ingen ledig tid. varenda helg spenderades på biblioteket och såhär i efterhand kom det inte ut nåt bra ur det. inte nåt alls faktiskt. 

 

från första halvan av 2011 har jag knappt en enda låtlista. månader av dubbla studier och ingen tid till nåt annat hade satt djupa spår. nånstans i april när jag åkte till new york och anna-lotta vände det. jag kom hem till göteborg igen lagom till våren hade anlänt på riktigt. jag började skriva på min masteruppsats och knåpade ihop den här listan som jag lyssnade på hela sommaren. 

 

det är ändå på väg mot ljusare tider nu. även om det är svårt att tro när jag tittar ut från kontorfönstret och allt jag ser är betonghus och en grå tung dimma. den här hösten har varit väldigt lång. och mörk. dessutom har jag frusit cirka nittioåtta procent av tiden jag vistats utomhus. 

 

men, nu är det snart på väg att vända. jag vet inte om det är önsketänkande men jag tycker att det är lite lite ljusare om kvällarna nu. solen har slutat att gå ner vid två och bara det gör det ju lättare. 

 

även om hösten och den långa vintern innehållt fina stunder och dagar så längtar jag efter ljuset, våren och värmen. 

 

saknar lite inspiration till det mesta just nu. det behöver hända saker snart. något att längta till, något att bli nervös över, göra något läskigt och utmanas.