liza - och det lilla livet

lars winnerbäck - hjärter dams sista sång
dagens, kvällens och nattens låt. tror säkert jag har lyssnat tjugo gånger på den nu bara på nån timma.
jag vet, det är tragiskt. men det är så det är, precis så det är.
och jag hatar det.

jag undrar om du nångång är tillbaka dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig?


där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort


det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt och allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig


men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen


men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade, älskade du
älskade du





erikas husfest igår. trevlig tillställning som jag dock lämnade tidigt för att gå upp sex imorse och åka till halmstad och stafett-SM i orientering. en mycket trevlig dag. fick träffa de flesta saknade. så skönt och bara gå runt och mysa och prata med alla gamla goda vänner. allt är som vanligt, man vet var man har alla.
ingenting förändras. och just idag var det både positivt och negativt. det är på nåt sätt alltid som en känslostorm att  komma tillbaka. det är så laddad med känslor och jag vet inte var jag ska göra av dom.
då är det bra att komma hem till göteborg, en kopp te och lars winnerbäck och hans "hjärter dams sista sång". den sätter ord på det jag inte kan.


jag vill se dom där skyarna igen,