det är du som väljer vem du är.
regnet smattrar utanför fönstret och jag befinner mig inte i göteborg utan i hallsberg. tog tåget idag för två dagars vila och lite födelsedagsfirande. den här veckan på jobbet har varit helt sjukt stressig. jobbat alldeles för mycket övertid och har haft för mycket saker att ordna upp och fixa. tidigt på måndag morgon åker jag vidare till stockholm för två intensiva dagar på riksdagen. fyra möten och massa annat fix. men ska bli kul att komma dit!
ibland så tänker jag för mycket på frågor som det inte finns något svar på. jag funderar exempelvis på om jag är vuxen än? jag känner mig som 45 ibland och som 15 andra dagar. men jag antar att det är så det är. och kanske så det ska vara. på onsdag börjar jag mitt femte och sista år på universitetet. det är exakt fyra år sedan nu som jag flyttade till göteborg och började plugga på handelshögskolan. jag fick ett helt nytt liv. ett eget liv. att flytta hemifrån och flytta ensam till en ny stad är lite som att få ett eget nytt liv. ett liv som man formar helt på egen hand. det är det viktigaste och bästa jag har gjort och tänk så bra det blev.
samtidigt så finns det ingenting så tryggt och avslappnande som att komma hem till mina föräldrar. jag tycker så mycket om dom, och jag tycker så himla mycket om den avslappnade och öppna stämningen som finns här. och att det på något sätt alltid är okej att bli liten igen. det är alltid min mamma jag ringer om jag är arg, stressad, förvirrad eller alltid. jag förstår överhuvudtaget inte hur hon står ut med mina känslostormar. men man kan iallafall säga att hon är deltaktig i mitt liv på ett levande sätt om inte annat.
äh, jag får väl skylla lite på att det är den här sommaren som gjort att jag fått en smärre identitetskris. eller jag vet inte, det är nog ingen kris ens en gång. bara det att jag under sommaren haft ett jobb som många gånger känts så mycket större än mig själv och jag kan inte riktigt förstå att jag tagit mig igenom det. jag är ju fortfarande bara en osäker student. och ung och oförstörd (lögn). men så är det inte längre och det är lite läskigt.
jag tror det allra bästa är om man lyckas ha kvar en liten del av sig själv i alla de där världarna. att man kan relatera till olika delar av sitt liv och därigenom acceptera olika typer av personer och värderingar. annars är det nog lätt att tappa greppet, och tappa bort sig själv.
när jag kom hem idag och gick ut på altanen var det allra första jag tänkte "men oj, vilken fin pelargon på bordet!", och jag kände mig genast otroligt mycket medelålders. när hände det? samtidigt så längtar jag tills jag får lägga mig i min gamla säng i mitt gamla rum och bläddra i någon gammal bok jag läste när jag var sexton och antagligen tycka om det jag läser. och sen vakna i morgon av att mina föräldrar sjunger "ja må hon leva" (för det gör dom väl fortfarande? eller?)
i morgon fyller jag tjugofyra år. jag tror att det är en alldeles utomordentlig ålder. mitt uppe i livet!
ibland så tänker jag för mycket på frågor som det inte finns något svar på. jag funderar exempelvis på om jag är vuxen än? jag känner mig som 45 ibland och som 15 andra dagar. men jag antar att det är så det är. och kanske så det ska vara. på onsdag börjar jag mitt femte och sista år på universitetet. det är exakt fyra år sedan nu som jag flyttade till göteborg och började plugga på handelshögskolan. jag fick ett helt nytt liv. ett eget liv. att flytta hemifrån och flytta ensam till en ny stad är lite som att få ett eget nytt liv. ett liv som man formar helt på egen hand. det är det viktigaste och bästa jag har gjort och tänk så bra det blev.
samtidigt så finns det ingenting så tryggt och avslappnande som att komma hem till mina föräldrar. jag tycker så mycket om dom, och jag tycker så himla mycket om den avslappnade och öppna stämningen som finns här. och att det på något sätt alltid är okej att bli liten igen. det är alltid min mamma jag ringer om jag är arg, stressad, förvirrad eller alltid. jag förstår överhuvudtaget inte hur hon står ut med mina känslostormar. men man kan iallafall säga att hon är deltaktig i mitt liv på ett levande sätt om inte annat.
äh, jag får väl skylla lite på att det är den här sommaren som gjort att jag fått en smärre identitetskris. eller jag vet inte, det är nog ingen kris ens en gång. bara det att jag under sommaren haft ett jobb som många gånger känts så mycket större än mig själv och jag kan inte riktigt förstå att jag tagit mig igenom det. jag är ju fortfarande bara en osäker student. och ung och oförstörd (lögn). men så är det inte längre och det är lite läskigt.
jag tror det allra bästa är om man lyckas ha kvar en liten del av sig själv i alla de där världarna. att man kan relatera till olika delar av sitt liv och därigenom acceptera olika typer av personer och värderingar. annars är det nog lätt att tappa greppet, och tappa bort sig själv.
när jag kom hem idag och gick ut på altanen var det allra första jag tänkte "men oj, vilken fin pelargon på bordet!", och jag kände mig genast otroligt mycket medelålders. när hände det? samtidigt så längtar jag tills jag får lägga mig i min gamla säng i mitt gamla rum och bläddra i någon gammal bok jag läste när jag var sexton och antagligen tycka om det jag läser. och sen vakna i morgon av att mina föräldrar sjunger "ja må hon leva" (för det gör dom väl fortfarande? eller?)
i morgon fyller jag tjugofyra år. jag tror att det är en alldeles utomordentlig ålder. mitt uppe i livet!
Kommentarer
Trackback
