liza - och det lilla livet

söndag kväll. utanför blåser stormen berit nästan bort hela majorna och göteborg. men precis här där jag är, just nu, är det alldeles alldeles lugnt och fridfullt. är nyduschad och sitter och dricker en kopp av mitt favorit-te och lyssnar på den här låten: Jennie Abrahamson – Hole in you. trotsade dock stormen och ovädret en stund i eftermiddags och var på adventsglögg hos erika. fint, förutom att jag höll på att blåsa ner i göta älv (okej, en liten överdrift) både på vägen dit och hem.

jag har haft en väldigt skön helg och känner mig nu ganska laddad för ännu en veckas arbete som biträdande forskare. den här hösten har gjort så mycket med mig. allt har hänt på en gång samtidigt som jag känner mig lugnare och lyckligare än på väldigt längre. 2011 har varit ett helvetesår men ungefär samtidigt som hösten började dra in över göteborg så började saker och ting vända och som det ser ut nu kommer det här året sluta som ett av de bästa på länge. tänk om jag hade vetat det i vintras och under den tidiga våren. jag hade inte trott på det, inte ens lite. jag har gått från att känt mig minst och svagast i världen och aldrig tro att jag skulle kunna bli mig själv igen till att nu känna mig stark och tillfreds. men, det har varit en lång resa och jag har velat ge upp många gånger.

den andra november tog jag min masterexamen i statsvetenskap. fem långa långa långa år av studier var slut. jag är så sjukt nöjd att jag klarade det. jag har aldrig i mitt liv känt en sådan lättnad. det är fortfarande lite overkligt, jag förlikar mig fortfarande med att jag är en student. det jag kan är att skriva skriva skriva och läsa, analysera och problematisera i oändlighet. men, jag är så glad över att alla dessa helger och kvällar på skolan är slut. men nu är jag istället en arbetande tjästeman som ska använda alla mina kunskaper på riktigt. det är lite som att börja om från början, fast mycket mycket roligare. ett steg jag verkligen var redo att ta.