på lägre volt, på lägre spänning.
jag har aldrig direkt varit något offer för söndagsångest. när jag var student pluggade jag oftast även på helgerna så allt flöt liksom bara ihop till en enda massa. och jag trivdes nog ganska bra med det.
nu när jag jobbar är det lite annorlunda. jag är nästan alltid helt ledig på helgerna (igår var dock ett ordentligt undantag. suck) och glömmer både tid och rum och bara är. så himla skönt. men däremot så börjar en lite vemodig känsla komma under söndagseftermiddagen. inte för att jag inte trivs på mitt jobb, för det gör jag verkligen, utan mer för att den här ledigheten är så himla fantastisk. efter fem år av intensivt pluggande, för ja. jag har pluggat sjukt mycket, så är det väldigt skönt att börja jobba. kan på ett helt annat sätt släppa jobbet när jag lämnar kontoret och helgerna upptas inte av massa tankar på vad jag borde ha gjort och borde ta tag i.
jag har blivit lugn på ett sätt som jag nog aldrig tidigare varit. det beror nog på ett gäng olika faktorer, men alldeles extra mycket på en väldigt speciell person som ger mig all kärlek i världen och gör mig glad, lycklig och alldeles varm i själen.
and all the people here are insecure.
tre musikstycken som gör allt lite lättare när allt bara är kallt, blåsigt och mörkt
Jennie Abrahamson – Åträsk
Laleh – Du följer med mig
First Aid Kit – Emmylou
efter tystnad kommer text.
men det är ett nytt år nu och det känns bra. 2011 går till historien som det jobbigaste jag upplevt någonsin. men jag är tusen gånger starkare nu och 2011 har även gett mig det finaste på väldigt väldigt länge, kärlek. dessutom innehöll året en efterlängtad masterexamen, radiojobb och mitt första riktiga jobb. så himla fint. jag får hålla på med statsvetenskap och politik hela dagarna och det är ju faktiskt väldigt bra.
nu ska jag dock vila hjärnan och kroppen. i morgon kommer min mamma till stan och jag är ledig från jobbet. bra tisdag!
