på lägre volt, på lägre spänning.

jag har aldrig direkt varit något offer för söndagsångest. när jag var student pluggade jag oftast även på helgerna så allt flöt liksom bara ihop till en enda massa. och jag trivdes nog ganska bra med det.

nu när jag jobbar är det lite annorlunda. jag är nästan alltid helt ledig på helgerna (igår var dock ett ordentligt undantag. suck) och glömmer både tid och rum och bara är. så himla skönt. men däremot så börjar en lite vemodig känsla komma under söndagseftermiddagen. inte för att jag inte trivs på mitt jobb, för det gör jag verkligen, utan mer för att den här ledigheten är så himla fantastisk. efter fem år av intensivt pluggande, för ja. jag har pluggat sjukt mycket, så är det väldigt skönt att börja jobba. kan på ett helt annat sätt släppa jobbet när jag lämnar kontoret och helgerna upptas inte av massa tankar på vad jag borde ha gjort och borde ta tag i.

jag har blivit lugn på ett sätt som jag nog aldrig tidigare varit. det beror nog på ett gäng olika faktorer, men alldeles extra mycket på en väldigt speciell person som ger mig all kärlek i världen och gör mig glad, lycklig och alldeles varm i själen.

 

Tomas Andersson Wij – Romantiken - Feat. Ane Brun


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0